Joey

Bitterheten har börjat rinna av mig. Har börjat fundera och kommit fram till att dagar som dessa är bra för att träna bort sitt kontrollbehov. Att befinna sig på en plats där man inte har en aning om var man är, utan hopp om att hitta stället man letar. Plus att vi fick en hel del skratt på vägen. T.ex. direkt vi stigit av bussen så gick vi till en mindre restaurang där vi såg en liten kvinna (alla är små här) som vi frågade om vägen. Så fort vi fått ögonkontakt med henne och börjar prata så brister hon ut i skratt och springer in till sina tjejkompisar. Det hela ledde till att vi hade svårt att hålla leendet borta när sedan deras mor (?) kom ut och hjälpte oss eftersom dem tryckte bakom hennes rygg och skrattade högt.

Kulturkrock !